Hanoi

Vietnams huvudstad är en skön blandning av pampiga boulevarder, franska koloniala byggnader, snirkliga kinesiska pagoder och respektingivande monument. Stämningen höjs av ett myllrande folkliv – och en hysterisk trafik.


Koppla av! För den som har en lång flygresa eller en skumpig bussresa i kroppen behövs en timmes massage. Flera av de större hotellen erbjuder massage till halva priset jämfört med vad det kostar i Sverige. Det finns också flera tillförlitliga ställen ute på stan. Sf Salon & Spa (16 Hàng Buóm) är behagligt.


Utbudet av restauranger är stort och det är lika lätt att få en enkel nudelsoppa för några kronor i ett gathörn, som att hitta en finare krog med linnedukar och vackert dukade bord. Doftmoln av citrongräs, ingefära, mynta, koriander, stjärnanis, stenkolgrillad fisk och kött och berg av ångkokt ris och spröda vårrullar fyller gatan utanför Quan An Ngon (15 P Phan Boi Chau), som är ett populärt ställe både bland besökare och lokalbefolkningen och är något av en korsning mellan livlig gatumarknad och restaurang med bordsservering. Räkna med att få vänta på bord mitt i kvällsruschen. Det är det värt.


Ställ klockan på sex, senast! Vänta med frukost och tassa ut i det bleka morgonljuset. Mycket folk är redan i rörelse och runt sjön Huan Kiemjoggas det i allt från elit- till promenadtakt. Till det skrålande ljudet från en liten musikspelare som placerats i trottoarkanten utövar ett gäng äldre kvinnor tai chi. Badmintonnät är uppspända tvärs över trottoarerna och matcher spelas i lag. Fotgängare på morgonpromenad får snällt korsa gatan eller smyga förbi. Här och där sitter herrar mitt emot varandra på små låga plaststolar, djupt försjunkna i ett parti schack. En promenad runt Huan Kiem är ett rogivande sätt att börja dagen. Framåt sju ökar trafiken och den tidiga morgonmagin är borta.

Att gå planlöst och vilse i Hanois gamla kvarter, Ba Muoi Sau Puong(”de 36 gatorna”), hör till. Trakten är ett virrvarr av gator och gränder med anor från 1400-talet då olika handelsskrån slog sig ned här, vart och ett på sin egen gata. Än idag märks tydligt om man befinner sig på Skogatan, Örtmedicinsgatan eller Silkesgatan. Här finns också gatumarknader med varor som krälar, kryper, kväker och sprattlar medan försäljare och kunder ivrigt diskuterar, ropar och tutar. Inflytandet från Kina, både fruktad och beundrad granne i norr, är påtagligt. Lördag och söndag kväll stängs trafiken av för kvällsmarknad som håller öppet till midnatt.

Fortfarande vallfärdar människor från hela Vietnam till frihetskämpens Ho Chi Minhs väldiga mausoleum av marmor i Ba Đình. Uncle Ho, som han fortfarande kallas i folkmun, dog 1969. Den konserverade kroppen piffas upp i Moskva tre månader om året, men själva monumentet med vakter utanför och ett torg i kolossalformat är även det värt ett besök.

Inte långt därifrån ligger Litteraturtemplet, som påminner starkt om historiska monument i Kina och grundades av kejsaren Ly Than Tong under 1000-talet för att hedra Konfucius och skriftlärda. Sirligt, vackert, pråligt och fascinerande på samma gång.

Nu är det förmodligen dags för en glass eller en fruktdrink vid något av de små kaféerna vid sjön Huan Kiem. En vacker röd träbro leder till ett tempel från 1300-talet på en liten holme i sjön och ett stenkast bort ligger den världsberömda vattendockteatern Thang Long. Skickliga dockspelare står dolda i midjedjupt vatten och ser till att dockorna, som föreställer allt från traditionella bönder till eldsprutande drakar, rör sig i takt till musiken som spelas av en orkester vid sidan om.