Om Hanoi

  

(c) Foto: Linda Petersson

Känslan av Hanoi beskrivs perfekt i detta reportage ur Vagabond:

"...Gatan är full av motorcyklar och människor drar stora vagnar. Tut, tuut, tut. Vi är i vägen. Vart vi än går tutar någon på oss. Vi har ingenstans att ta vägen.
Till hotellet i det sjudande gamla stan. Vi visas upp till rummet på fjärde våningen med utsikt över Hanois takåsar. Ett litet rum, rent, teve med massor av kanaler, kylskåp, badrum med fönster ut i trapphuset och en liten, liten balkong.


Stegar ut i Hanois tutande gröt. Ingen idé att tänka på svenska trafikregler. Hur gör dem här? Titta och lär, tänk inte så mycket. Bara gör som andra. Sakta händer det som ofta händer i en främmande kultur. Man blir en annan, blir en av många på gatan. Sakta klär man om till landets oskrivna regler.
Vi går rakt ut i gatan. Litar på att motorcyklarna väjer, att tutandet inte är ett flytta-på-dig-signal utan snarare ett här-är-jag-så-du-vet-ljud.


Vi hittar ett café vid sjön Hoan Kiem där milda vindar fläktar skönt. Sätter up fötterna på muren mot sjön, läppjar på en kaffe så god som aldrig smakats innan. Ser en gammal kvinna göra thai-chi i skuggan av en pil, två män i basker spelar spel på ett bräde. Ett barn leker med sin drake. Nu, nu landar vi i Vietnam.


Hanoi liknar inget annat. En stor stad med känsla av det lilla. Breda avenyer och ockragula villor i kolonialstil. Trånga gränder där kvinnor i konhattar småspringer med ok över axlarna.
Gamla stan är en myrstack av affärer och försäljare, varje gata döpt efter de produkter som säljs: Gia Ngu - fiskgatan, Lo Su - väskgatan, Hang Non - hattgatan. Det finns 36 gator, efter några dagar blir det lätta att navigera efter: kastrullgatan blänker av kastruller som hänger likt stora vindruvsklasar längs trottoarerna, silkesgatan bländar i regnbågens färger och skogatan har säkert en miljon skor i sina fönster...."

Källa: Vagabond 10.2004